Saknad.

Jag orkar verkligen inte mer.
sömnlösa nätter p.g.a gråt.
failar i skolan för jag orkar inte ett skit längre.

saknaden av dig blir större. vi skulle haft 7 månader för 2 dagar sen.
och jag vet att utan mig är livet precis som vanligt för dig, men hela min värld blev rubbad.
det har gått 7 veckor och jag har börjat inse att du kommer inte tillbaka till mig.
och det gör bara saknaden av dig större. jag påminns om dig vart jag än är. i skolan då jag brukade åka till dig, i mitt eget rum där vi brukade sitta och spela tillsammans, eller kolla på film och mysa, vardagsrummet där vi brukade sitta och äta och du och mamma småmobba mig lite.
eller i min brors rum , ni var så jävla bra vänner.

allting påminner verkligen om dig. och jag försöker få bort minnena. har gett din tröja och ditt GTA till min kompis under tiden och när jag känner mig redo kan du få tillbaka spelet vilket du själv vet.

men jag stör mig på att jag saknar dig, att jag inte kan hålla tillbaka tårarna för jag hör sin otroligt mjuka röst som alltid kunde lugna mig. eller jag känner en inbillning av att du ligger bakom mig och håller om mig, kysser mig eller drar handen genom mitt hår. men du är aldrig där när jag försöker göra detsamma.
ensamheten gör något så otroligt ont. min ensamma säng på helgerna där bara jag är. men som du egentligen borde vara i oxå :(

jag saknar dig så otroligt mycket :( och det gör så jävla ont att vara utan dig.